Gasteins verk - resultat från vetenskapen

• Effekten på smärttrösklar vid tryck, smärtintensitet, funktionsbegränsning och medicinförbrukning undersöktes.

• Alla studier visade en signifikant terapeutisk framgång under många månader efter avslutad behandling.

• Omedelbart efter kuren fanns det ingen skillnad i läkningsframgång för radonterapi jämfört med samma terapi utan radon. MEN: Under uppföljningsperioden, efter tre och sex månader, var graden av smärta betydligt lägre hos de patienter som behandlats med radon. Nya studier visar till och med att patienter med ankyloserande spondylit är smärtfria i 9 månader, med en samtidig minskning av medicineringen.

Stråldosen från radonterapi ligger betydligt under den naturliga, årliga stråldosen på 2,5 mSv. Dosen under en kur med tio till tolv ingångar i Heilstollen är 1,8 till 2,2 mSv. Den bevisade nyttan med radonterapi är alltså mycket större än de hypotetiska riskerna.

Om man jämför denna rent hypotetiska risk med biverkningarna av reumamediciner som icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), är radonbehandling klart att föredra framför medicinering. Risken för oönskade biverkningar i mage och tarm är relativt hög med dessa läkemedel. Mer än 70 % av patienterna som behandlas med NSAID uppvisar förändringar i magslemhinnan. Allvarliga komplikationer leder i 10-20 % av fallen till döden. Därför är den hypotetiska risken med radonterapi mycket lägre än den verkliga risken med NSAID-biverkningar.

Studierna beskriver den process som utlöses i kroppen på grund av radonterapi. Enkelt uttryckt utlöses en kedjereaktion som stimulerar cellens eget reparationssystem, sänder ut antiinflammatoriska budbärare och stabiliserar immunsystemet.

I mer vetenskapliga termer är det som händer följande: Immunförsvaret i de inflammerade vävnaderna nedregleras. Experimentella resultat och fysiologiska observationer pekar på en molekylär och cellulär reaktionsväg. Detta sker under apoptos av enskilda hudceller eller celler i lungvävnaden. Apoptos är en förprogrammerad, naturlig och reglerad celldöd som inte utlöser inflammation, eftersom den vanliga celldöden är avsedd i människokroppen. Så denna apoptos startar en process med förökning av antiinflammatoriska cytokinsignaler (antiinflammatoriska budbärare), dendritiska celler (celler i immunsystemet) och T-hjälparceller (de initierar ett immunsvar). Detta leder till en minskning av inflammatorisk makrofag- och neutrofilaktivitet (andra celler i immunsystemet) och leukocytmigration (vita blodkroppar). Denna verkningsprincip gäller även vid behandlingar med ultraviolett B- eller röntgenstrålning.

Alfastrålningen ökar cytokinproduktionen och balanseringen av det cellulära immunförsvaret och har därmed en antiinflammatorisk, stabiliserande, cellförnyande och reparerande effekt.